Jag har fått en del frågor om man ska ta med investmentbolag när man screenar efter sammansatt värdemått (value composite och trending value). När man kollar igenom "What works on Wall Street" och annan litteratur om detta finns det inget som direkt säger emot det. Däremot så har jag märkt att den svenska aktiemarknaden skiljer sig en del från den amerikanska och här blir det ett större problem.
För det första så är det investmentbolag redovisar oftast deras aktietillgångar samt de vinster de fått genom aktiernas uppgång. Det finns också investmentbolag som äger delar eller hela verksamheter som de redovisar för, ett exempel jag tänkte gå igenom nedan. I det första fallet, där bolaget äger aktier, innebär det att det som hamnar i börsscreenern är dess så kallade substansvärde i form av eget kapital och deras ökning av substansvärdet som vinstökning och omsättning.
Vi kan kolla på Bure Equity som exempel. Bure hamnar regelbundet på topplistan när man screenar för value composite. Bure blir billigt då de värderas med 15 % substansrabatt (alltså P/B 0,85) och deras innehav har ökat med ca 50 % senaste året (alltså P/E 3). Deras pris i relation med omsättning blir då P/S 2,3 då vinsterna i form av ökande aktiekurser på deras innehav måste redovisas som omsättning för att redovisas som vinst. Därmed är de klassade som ett av börsens billigaste bolag, men verkligheten är ju inte densamma. Deras två största innehav är Mycronic och Vitrolife som utgör ca 65 % av deras innehav. Dessa bolag är däremot bland de högst värderade bolagen på Stockholmsbörsen, vilket gör att Bures egentliga värdering är mycket högre. Det investmentbolaget praktiskt taget redovisar är förändringen i de underliggande värdena, vilket blir felaktigt att gå på. För de som kan analys är det att man värderas tillgångarna utifrån dess derivata, aka förändring, snarare än dess underliggande tillgång. På det stora hela är man ganska fel ute och värderingsmåtten passar inte i detta fall.
Ett annat exempel som jag kom över i mitt letande efter bra och billiga investeringar var Austevoll Seafood. Det rankas också som ett av de billigaste bolagen i Norden efter value composite. Däremot efter att ha kollat igenom bolagets räkenskaper insåg jag att de snarare är ett holdingbolag. De äger 57 % av aktierna i Leroy och har utöver det en del andra bolag i koncernen. Trots deras begränsade andel av ägandet i de olika bolagen så redovisar de alla boalg i sin koncernredovisning och det är dessa tal som kommer upp i diverse screeners. I stort sett köper man endast 57 % av deras balansräkning, vilket ger missvisande nyckeltal. Många nyckeltal behöver därför multipliceras med 1,75 för att det ska bli rätt och då var de inte så billiga längre. Deras värdering på EV/EBIT 10 blir då 17,5 och deras P/B på 1 blir då 1,75. Dessutom så utgör deras innehav i Leroy ca 80-90 % av deras börsvärde så det man köper är i stort sett Leroy. Extra alarmerande blir det då när de som majoritetsägare i Leroy precis har minskat sin del i företaget efter en enorm ökning i dess aktiekurs.
I stort sett blir simpla värdescreeners missvisande när det kommer till investmentbolag och holdingbolag, vilket gör att de bör tas bort innan man screenar. Finansiella bolag så som banker och fastighetsbolag lider däremot direkt inte av samma problem och behöver inte tas bort så som i Magic Formula. Det gör att value composite blir lite bredare än att investera i Magic formula eller efter EV/EBIT.