Avkastning på Svenska tillgångsslag 1870-2012

När det kommer till ekonomi är historiken ofta en av de få saker man kan gå på. Därför kan det alltid vara bra att kolla tillbaka över den gångna tiden och se hur utvecklingen har varit. Riksbanken har varit väldigt bra på att de senaste åren sammanställa historik över svenska tillgångsslag sedan 1870 i sin utgåva "Volume II: House Prices, Stock Returns, National Accounts, and the Riksbank Balance Sheet, 1620–2012" som är tillgänglig för allmänheten. Som investerare kan det alltid vara nyttigt att se över denna historik för att kunna göra vettiga beslut och se vad man kan förvänta sig för avkastning framöver. Låt oss därför gå igenom den data som presenteras i utgåvan.

Först och främst när det kommer till investeringar rekommenderas aktier på sikt. Detta då de har gett högst historisk avkastning, något också skett under åren 1870-2012. Som syns nedan har avkastningen varit någorlunda jämn över tid, men med tider av mager avkastning (åren mellan första och andra världskriget samt år 2000 tills idag). Från 1917 till 1940 gav Stockholmsbörsen i stort sett ingen nominell avkastning. Däremot på sikt så har avkastningen varit positiv och börsen har gett 9 % avkastning per år nominellt och 6 % avkastning per år reellt. Detta är ganska likt amerikansk data och liksom i USA har vi haft en inflation på runt 3 % under perioden.


Direktavkastningen har stått för en stor del av avkastningen och i snitt har den varit 4 %. Med en reell avkastning på 6 % är det en stor del av avkastningen, där de övriga 2 procentenheterna kan beskrivas av BNP tillväxt och skillnaden mellan marknadsvärde och BNP (se nedan). Nedan visas den historiska direktavkastningen och vi ser att sedan 80-90-tal har vi återgått till det historiska snittet på 4 %.


En stor anledning till avkastningen på börsen är dels att börsen växt i klass med BNP, men också blivit dyrare i jämförelse med BNP. Nedan visas utvecklingen av Stockholmsbörsens marknadsvärde i jämförelse med BNP där vi ser att den har gått från endast några 10-tals procentenheter till runt 100-200 %. Sedan serien slutade 2012 har nu börsens värde närmat sig 200 % av BNP igen. Detta visar också på skiftet i kapital i Sverige under denna tid, då det från slutet av 1800-talet var i mestadels land och fastigheter och har nu gått över till att vara företag och finansiella tillgångar.


Räntemiljön under dessa nästan 150 år har varit mycket varierande men det går att utröna vissa trender. Fram tills depressionen låg räntorna på 4-6 % varpå de pressades av depressionen och andra världskriget. Under efterkrigstiden så ökade räntorna liksom i övriga västvärlden uppemot 10-15 % för att sedan 90-talet rasa till dagens nollprocentränta. 


Avkastningen på korta och långa räntor har legat ganska nära varandra över tid då de långa räntorna i Sverige inte legat så mycket högre än korta räntor. Totalt har avkastningen varit 5 % per år för korta räntor och 5,4 % för långa räntor, i linje med nominell BNP-tillväxt. Man kan se tydligt att långa räntor har gynnats av perioder med sjunkande räntor (1920-1940 och 1990-2012) medan korta räntor har gynnats av perioder med stigande räntor (1900-1920 och 1950-1980). Med nollräntor i dagsläget känns det logiska att korta räntor kommer att gynnas framöver. 


Bostadspriserna har också varierat över tid men har över tid legat inflationsjusterat ganska konstant. Här nedan visas bostadspriserna i Stockholm då det inte finns lika långa serier för hela Sverige. Däremot har de tenderat att dubblas och halveras i värde över perioder. Under åren 1875-1910 dubblades de i värde för att under första världskriget halveras. Därefter dubblerades de i värde igen för att under åren 1930-1960 återigen halveras. Sedan 90-talet har bostadspriserna stuckit iväg och är i dagsläget över 260 i indexet nedan (notera att serien endast går till 2012), vilket är tre gånger det historiska snittet på 90. 


Nominellt sett är bilden lite annorlunda. De stora reella skillnaderna ovan är inte lika stora om vi kollar nominellt sett. Bostadspriserna gick aldrig ner under perioden första världskriget och 1930-1960, utan det var inflationen som halverade priserna. Sedan 1960 har de nominella priserna hållit takt med inflationen som var ungefär 7 % per år 1960-1990 men har sedan 1990 fortsatt öka med 7 % per år vilket har gett upphov till den reella ökningen i bostadspriser. Totalt under perioden så har bostäder gett en avkastning på 4 % nominellt per år och 1 % reellt vilket gör att den stora avkastningen för bostäder är den hyra/direktavkastning som bostaden ger. 


För att summera de olika tillgångslagen så har under perioden 1870-2012 aktier gett en avkastning på 9 % per år, korta räntor 5 % per år, långa räntor 5,4 % per år och bostäder 4 % + hyra per år. Inflationsjusterat har aktier gett ca 6 % per år, korta och långa räntor 2-2,5 % per år och bostäder 1 % + hyra per år. Det gör att aktier har gett högst avkastning, därefter kommer bostäder och sist räntepapper. Detta är långsiktiga snitt och kommer inte behöva säga någonting om framtida avkastning under kommande 10-20 årsperioder. Under åren 1912-1942 gav börsen ingen realavkastning och bostäder gick ner 30 % reellt. Sen under åren 1965-1980 gav i stort sett alla tillgångsslag noll i realavkastning.