Ett återkommande tema här på bloggen nu på sista tiden är de risker som finns i den svenska ekonomin. Allt fler ekonomer varnar för en kommande svensk skuldkris och nu senast idag kom en
debattartikel hos Di där de varnar för en djup kris i nästa lågkonjunktur, här kan man läsa rapporten i sin helhet. De varnar dels för den stora skuldbördan som finns hos svenska hushåll, men också för att förutsättningarna att klara en sådan är ganska dåliga i dagsläget med tanke på den stora flyktinginvandringen och Sveriges tidigare svårigheter att integrera dessa på arbetsmarknaden. Som många som läst i svensk media är vi ett av de starkast växande ekonomierna för tillfället och debattörerna menar på att det är ohållbart och kommer att straffa oss i slutänden.
En av författarna till artikeln är Andreas Bergh, vars bok "Den kapitalistiska välfärdsstaten" jag för tillfället läser. Han är välfärdsforskare och har forskat i var som driver ekonomier och gjort att vissa länder kan bli som Sverige och vissa blir som USA. Han skriver i boken om anledningarna till varför Sverige gick från att vara ett av Europas fattigaste länder 1870-1970 och stagnationen 1970-1990 samt hur reformerna under 90-talskrisen har gjort att vi återigen har kunnat komma ikapp. Jag kan rekommendera hans
blogg där han regelbundet lägger upp intressanta inlägg ur en pragmatisk synvinkel.
I debattartikeln görs jämförelser med att vår ekonomi liknar slutet av 1980-talet i Sverige och länder så som Spanien och Irland innan 2008 med hög tillväxt men som är uppbyggd på en överbelåning och lätta krediter. För att ta en jämförelse så jämförde jag med min italienska kollega om situationen för att ta bolån här i Sverige mot i Italien. I Sverige så kan vi med lätthet låna ca 1,5 miljoner för ett boende med en doktorandlön medan han sa att i Italien så skulle han aldrig få ett sådant lån, han trodde inte ens han skulle få något bolån. Jag beskrev om situationen om att många i Sverige lånar flera miljoner i tron om att de alltid har boendet som säkerhet och han bekräftade att han pratat med folk som ansåg detsamma vilket han tyckte var galet. Många gånger krävs det ögon utifrån för att se att det nuvarande läget som råder här i Sverige är galet, liksom vi här i Sverige kunde se att beteendet på den kinesiska landsbygden under Kina-bubblan var galen. Med tanke på att det också är i stort sett samma människor som verkar på marknaden som var med i 90-talsbubblan, IT-bubblan och finanskrisen gör ju inte saken tryggare.
Vi får se om vi kommer in i en djup kris här i Sverige. Det positiva med kriser är att de rensar ur systemen och justerar obalanser, även om läxan blir dyrköpt och som det ser ut för Sverige kan den bli mycket dyrköpt. Förhoppningsvis kommer detta leda till ordentligt behövda reformer på områden så som bostadsbyggande, hyresmarknad, arbetsmarknad och utlåning till allmänheten. Man kan bara hoppas på att det kan leda till en förnyelse av svensk ekonomi så som reformerna under 90-talskrisen, det jobbiga är bara stålbadet som kommer innan.