Jag har märkt att jag sparat mycket mindre efter årsskiftet än innan. Jag försökte identifiera varför det har blivit så och hittade två parametrar: jag började använda kreditkort och jag gjorde inte insättningar på sparkontot i början av månaden.
Anledningen till att jag började använda kreditkort var för att jag hade läst om det smarta systemet om att handla allt på kredit och sedan betala denna faktura när lönen kom och sedan föra över resten till sparkontot. Dessutom med Norwegian-kortet som jag skaffade var detta gratis och jag fick flygpoäng för varje krona jag spenderade. Däremot insåg jag att jag började spendera mer, samt att jag hade inte lika bra koll på mina utgifter. Kreditkortet var ett slags svart hål, vars fakturaperiod löpte från den 15:e till den 15:e, vilket inkluderade två månader och därmed två månaders inkomster att "ta av". Sedan var det svårt att få en överblick över vad som var spenderat när. Jag fick det riktigt svårt att få en överblick över mina utgifter, vilket är A till O när det gäller sparande. Dessutom så försvann spärren till att vara sparsam då jag inte hade någon gräns på vad jag kunde spendera på en månad.
Det hela slutade med att jag gav upp och återgick till att ha mitt vanliga bankkort. Jag märkte att det var riktigt svårt att sluta använda kreditkortet och jag har behövt använda det några gånger trots att jag försökt undvika det. Det har nu tagit mig 2-3 månader att komma i balans igen, trots att jag har en stadig inkomst. Jag börjar undra hur illa det hade varit om jag t.ex. blev långtidssjukskriven eller av med jobbet.
Jag läser också boken Millenial invest av Patrick O'Shaughnessy. Där går han igenom hur viktigt det är att göra saker per automatik, då vi oftast sätter upp en barriär om vi måste välja aktivt. Som exempel så tas att organdonatorer i länder där man måste göra ett aktivt val att bli donator är väldigt låga, ca 15 % tror jag, medan i länder där det var automatiskt och man måste göra ett aktivt val att inte vara donator så var 99 % donatorer. På samma sätt förespråkar han att vi bör ha en automatisk överföring från vårt lönekonto. Jag tror också det är ett bra sätt, liksom sina fakturor betalar man sin "sparfaktura". Då vi också ganska snabbt anpassar oss efter den lön vi får (efter att ha varit student i 6 år och nu varit anställd i ett år så märker jag verkligen hur det skett) så anpassar vi oss ganska snabbt till en fiktiv löneminskning. Jag satte den på att vara ca 25 %. Alltså så har jag satt att min lön efter skatt som jag får röra mig med är 75 % av min ordinarie lön efter skatt. Det bästa är att dessa pengar, likt hyran, ser jag knappt på kontot mer än någon dag.
Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå framöver. Jag tror att jag kommer att kunna hålla min plan och ändå leva tillräckligt bra. Att spara en stor del av inkomsten är ett bra sätt att lära sig leva snålt och kan vara bra att ha lärt sig om t.ex. inkomsterna inte är så bra under vissa tider. Inkomsterna är fortfarande mycket högre än de var som student.